Kära läsare. Som ni har märkt så har jag den senaste tiden inte uppdaterat bloggen särskilt ofta och jag anser nu att tiden är mogen att tacka för mig. Det har varit fantastiskt roligt att fått dela med mig av mina erfarenheter och tankar runt tennisen och dess cirkus. Ni vet ju att jag inte reser längre på touren och då anser jag att dagliga inlägg inte längre är av intresse. Jag har beslutat tillsammans med Viasatsport att i fortsättningen skriva tenniskrönikor på vår hemsida (www.viasatsport.se) i samband med att jag kommenterar turneringar eller tycker jag har något att säga vad det gäller svensk eller internationell tennis.
Jag vill också tacka alla er som har kommenterat mina inlägg och stöttat mig i mitt tennisarbete. Tusen Tack och ha en underbar tennissommar. Kram på er
Kom just tillbaka efter fyrtio fem minuter på löpbandet nere på hotelgymmet. Ni vet ett sånt där fantastiskt löpband med alla finesser som finns. Man är faktiskt förvånad att man måste springa själv. När jag efter gott jobb la båda händerna på sensorerna som läser av pulsen så blinkade det 153. Jämte dessa siffror var det en tabell, en sån där där hjärtfrekvensen visas nerifrån och upp och åldern från vänster till höger. På tabellen ett gult, ett grönt och ett rött sträck som visar om man ligger rätt i träningen och vad som är nyttigt för åldern.
Jag började med att gå nerifrån och upp tills jag stannade på 153 och det var sedan jag blev jäkligt osäker men samtidigt kom det över mig som en kalldusch, helvete jag måste gå ända till 50 (femma nolla) för att läsa av rätt. Hur f…. är det möjligt? Faktum är att det är precis så det är. Lite mer än ett halvår kvar tills bägaren är halvfull hehehehehe. Eller drömmer jag, kanske bäst att kolla passet. Är det nu man skall få kris? Den kanske redan har börjat.
Bra matcher i Madrid så här långt, men i särklass bäst är våra svenska huvuddomare Lars Graff och Mohamed Layhani.
Richard Gasquet, hallå. Man tror att man är en bra människokännare, men i själva verket har man ingen jäkla aning om hur folk är. Den här unge fransmannen, en gudabenådad tennisspelare som jag trodde var den siste jag skulle läsa om att ha tagit kokain. En hårt arbetande spelare som har/hade alla förutsättningar för en lysande karriär.
Killen har rest mycket av sin karriär med sina föräldrar (kanske just därför detta händer) , han är uppbackad av en stor sponsor, han har redan uppnåt topp tio, ära och berömmelse och så händer detta en grabb som jag trodde var okysst fläckvis, oskuld och bara drack filtrerat vatten, inte ens sportdryck (för mycket socker). Faan vad fel man kan ha. Det här är så fruktansvärt tragiskt, att en ung man som man tror har allt, få göra det han älskar, ändå i et svagt ögonblick inte använder hjärnan. Det enda man kan hoppas på nu är att han inte är nere i skiten utan att detta bara var en engångshändelse av ren nyfikenhet. Men kan man man verkligen vara så naiv så man tror det? Vet inte, men vad grymt ledsen man blir.
Egentligen är det inte viktigt i sammanhanget hur ATP hantera det här utan hoppas bara att killen kommer på rätt spår igen.
Haas-Roddick, vilken fight. Idag ser jag fram emot att få göra Davydenko, det var ett tag sedan. Njut av dagen ,hörs
Satt och läste Patrik Ekwalls blogg som han skriver på fotbollskanalen.se, där han ger mig skit för att sitta och vara för positiv i Robins Söderlings match mot Nadal häromveckan och också beskylla mig för att inte våga säga sanningen (faktiskt första gången i mitt liv jag hör att jag inte vågar säga vad jag tycker he he). I samma andetag talar han om att han inte är någon tennisexpert, ofattbart, jag trodde att Ekwall kunde allt om allt. Det roliga i det hela är att han inte såg första set ( utan bara det andra där robin ¨ballade¨ur efter ett domslut, men det tyckte han var helt okey). Ett set som av den internationella tennisvärlden anses vara ett av de bästa 6-1 set som någonsin spelats och det bästa setet Nadal spelat i år på grus. Alla som såg detta och förstår sig på lite tennis, håller nog med mig om att det bjöds på lysande tennis från båda håll.
Ekwall som sportreporter borde nog kunna se skillnaden på ett resultat och ett bra spel. Jag såg en fotbollsmatch för någon vecka sedan där Barcelona krossade Real Madrid med 6-2, var inte det bra fotboll eller?
Men som sagt, är det någon som någonsin har hört Ekwall vara imponerad av någon annan än sig själv? Knappast. Han älskar ju att gotta sig i andras motgångar. Det värsta jag vet är journalister som tror att de är större och bättre än atleterna. Sen är han för go när han jämför Nadal och Trinidad- Tobago hahahahahaha.
Snart dags för match igen. Haas mot nygifte Roddick. Må gott
Dåligt väder är ju inget vi lider av precis. En månads absolut strålande tider och en rekordtidig utepremiär. Den nioende april öppnades våra banor i växjö. Hallelulija vad man har njutit. På alla våra banor har det varit fullt ös i snart tre veckor och till helgen skall vi ha stort upptaktsläger för ca 70 juniorer. Fredag till söndag, luftmadrass och sovsäck i hallen (precis som det skall vara). Massa föräldrar som ställer upp och fixar käk. Tusen tack för det.
Därför blir man ganska kaxig när rapporterna kommer från södra europa. Talade igår med Mario som har kommit igång med sin träning i Split, där det var regn och rusk, Tomas Johansson talade om skitväder i Monte Carlo och från Rom såg vi ju själva hur vädret ställde till det för turneringen. Vi kanske skulle ha en grusturnering i april istället för Juli.
Men det roliga är när man träffar folk och talar om det fina vädret och en del börjar direkt snacka om hur dåligt det kommer att bli sen. Det är ju faan att vi aldrig kan njuta av nuet, rena rama (örebrosyndromet he he). Själv sitter jag i stockholm och laddar inför dagens sändningar.
Det är mycket på MTG just nu. Hockey VM (Lettland aj aj ), Champions League och tennis, allt live och stora produktioner, så det blir en del eftersändningar från rom den här veckan av förståeliga skäl. Alla jobbar som bara den och gör sitt bästa.
Idag hoppas vi på Robin. Det vore så jäkla kul för honom och Magnus om det går bra men även för alla svenska tittare som inte är bortskämda med svenskst i rutan. Tänk att få kunna bjuda på lite Söderling under veckan. Hoppas jag inte bara drömmer nu utan att det blir av.
Vinc final direkt, grymt kul. Pim-Pim är också igång och även om det blir en och annan förlust så är det så jäkla kul att vi har lite folk på banan. Snacka om att båda behövs och som sagt, Rom byggdes inte på en dag. Lycka till killar.
Kungen lever. Det är inget snack om saken annat än att Rafael Nadal är planetens bäste spelare just nu, men för mig är det också helt klart att det blir Andy Murray som kommer att ta över den dag det är dags. Om han nu bara har samma tålamod att ligga tvåa som den spanske matadoren har haft. Vet inte hur länge det dröjer (det står i stjärnorna) men efter att ha sett Murrays sex sista games idag råder inget tvivel.
Det tog honom nästan en hel match att förstå hur han skulle spela, att han måste vara ännu mer aktiv och aggressiv i sitt spel på grus än hardcourt mot Nadal. På de snabbare underlagen kan man vänta lite mer på bollen men här gäller det att söka den för att kunna utnyttja motståndarens speed. Här får man ingen hjälp av någonting, vill man få något gjort får man faan ta mig se till att göra det själv. Inget gratis och då menar jag absolut ingenting. Är du inte beredd att jobba för det skall du inte ha rött grus under fötterna den saken är klar.
De sista gamen i dagens semifinal är de viktigaste Murray har spelat så här långt i karriären. Tänk om det blivit 6-2, 6-2 som det mycket väl kunde ha blivit ( det betyder så mycket hur du lämnar banan senaste gången, det skulle alla tänka på). Då hade Murray tagit 7 games på två matcher på två olika underlag. Tror ni hade hade gått in på banan i nästa match mot Raffa och trott på sig själv? Aldrig, men nu jäkla har han gett spanjoren en hel del att tänka på. Kan tänka mig att Andy helst skulle vilja gå ut imorgon igen mot Nadal för nu vet han, men lugn grabben, du kommer att få massor av chanser. Vet inte om nivån på tennisen kan bli bättre än dagens slut. Tänk er en nytänd Federer och en fullfokuserad Djokovic, då har vi alla ingredienser som vi behöver för att tennisen skall fortsätta vara världens mest intressanta idrott.
Imorgon är det finaldags i en riktig klassiker. Vet inte hur många finaler jag set i Monte live, men det är en hel del. Första gången var som junior, låg i gräset i slänten ner till centercourten och såg Björn Borg förnedra Italienaren Corado Barrazutti totalt. Jag var sjutton år och vi var på turné med förbundet (4 veckors träning och tävling). 32 år senare har man fortfarande tennis som yrke och det är precis lika roligt. Fantastiskt.
Nadal tar femte.
Det blev förlust för Olle T i dagens SM final. Om det var bra eller dåligt för hans framtid vet bara han. Det är nu som han visar vad han vill. Om han nöjer sig med att vara tvåa eller om det svider så jäkligt att han bestämmer sig för att åter bli bäst. Intressant. Det är alltid viktigt och lätt att veta vad som behövs (vårat jobb) men så mycket viktigare och svårare att orka utföra det. Det är alltid upp till individen själv (självklart med hjälp av ett stort engagemang och kunnande från tränare) att visa vad den vill.
Just nu pågår två stora tävlingar i världen. Masters 1000 i Monte Carlo och Junior SM i Göteborg. Det roligaste av allt just nu är att våran Olle Thestrup är i SM i final i pojkar 14. Kanske väntat för de flesta men efter dagliga rapporter från Göteborg förstår jag att på sättet han nått dit, så är det det enda som betyder något och då menar jag för framtiden. Hur, det behåller vi för oss själva, men en sak är säker, coachen Calle P har otroligt stor del i detta. Lycka till imorgon boys.
I Monte har vi bara kommit till semi än och ännu så länge har det väl inte hänt så där värst mycket så man behöver hoppa upp och kyssa jycken precis. Federers förlust var väl inte precis oväntad, men så hade han ju heller inte förväntat sig något (är det verkligen någon som tror honom i det resonemanget?) enligt honom själv utan ville bara ha information om vad han behöver jobba på. Det var det roligaste jag hört av en världstvåa. Nu orkar jag inte analysera vad han skall och inte skall göra med sin tennis utan nu väntar jag bara på att något händer så får vi se om det är en ny Roger i Rom. Jag hoppas, men tvivlar.
Nadal-Murray, det är lika bra vi vänjer oss vid den konstellationen för det är den framtida ettan mot tvåan rivaliteten att se fram emot. De klassiska matchernas tid mellan Rog och Raffa är ett minne blott, tro mig. Nu hoppas jag att det är någon annan som kan få Nadal att spela sin bästa tennis. Just nu behöver han inte göra det för att vinna och det är inte bra för tennisen så jag hoppas att Murray kan utvecklas även på gruset så han kan utmana honom. Tror att det är lite tidigt än men på sikt blir han förstås att räkna med ordentligt. Just nu vinner Murray även på grus mot de flesta enbart för att han har blivit så förbannat bra i tennis och få spelare klarar av att få hål på honom. Varje grusmatch i framtiden kommer att utveckla honom och det skall bli grymt kul att följa.
Djokovic är framme igen och det är fantastiskt starkt jobbat. Jag har lite svårt att avgöra om det beror på att han spelar bra eller om det är för att konkurenterna inte är bättre. Imorgon tror jag att han kan få stora problem. Wawrinka har minst lika bra backhand (tyngre och mer winners, Djokos möjligen lite säkrare) och jag tycker han har en farligare forehand än Djoko bara han värderar och slår på rätt boll. Annars var jag nöjd med serbens f-cross idag, men igen är det alldeles för stor skillnad på högsta och lägsta nivå i hans spel. Jag vill snart se honom spela en hel match med fullt fokus. Det har ännu inte hänt utan i stort sätt varje match försvinner han i någon period fullständigt från anläggningen. Djoko vann i Romfinalen förra året, men den här gången sticker jag ut och säger Schweiz-Spanien i finalen. Vad tror ni?
I onsdags en trevlig middag med brorsan på thai restaurang på söder, igår matlagning med min käre vän Marcus, jag säger bara wow. Vi skulle göra oss i halv åtta hos oss (nytt program). Ikväll en löprunda på gärdet sedan en räckmacka och en bira på Scandic. Satan vad tråkigt att äta själv. Det var fullständig tank när jag såg menyn så det blev den klassiska mackan och fokus låg på en suduko i Aftonbladet. Sedan Berg flyttar in, ja är det fredagskväll i stockholm så är det he he he.
Jag säger bara en sak, Johan Wester i så skall det låta. Det är inte ofta jag legat ensam på ett hotellrum och asflabbat i 60 min. Missa inte detta, världsklass. www.svt.se
Har nu suttit i hytten sedan klockan 11 och väntat på det skall spelas tennis på country club i Monte Carlo. Men vi som varit med här nere vet att april månad är tillsammans med oktober den månad som det regnar mest. Att sitta här och vänta är egentligen ingen större skillnad än att sitta i omklädningsrummet och det har man ju gjort några gånger genom åren he he. Det enda man vet är att det finns ingen anledning att hetsa upp sig över något som man ändå inte kan påverka.
Skillnaden är att jag slipper trängas med hundra stycken (mest spansktalande) i ett rum där alla halvligger och slöar och bara väntar på att något skall hända. En sådan här dag på touren kan kännas ganska destruktiv, men som sagt vad gör man? Vissa väntar på match, en del på träning. Några passar på att gå på gymmet. Spelarna är vana vid det här så alla gör vad som passar dem bäst. Ofta har man sina rutiner även vid dessa tillfällen.
Nu är det äntligen dags. Nu kör vi
Snacka om tennispropaganda. Idag har jag haft en go dag i hytten och njutit av fyra stjärnor som var på riktigt gott spelhumör. Först Murray som inte precis är känd som någon grusvirtuos, men som just nu har ett självförtroende större än hela europa. Gjorde det som man vill att en spelare av hans kaliber skall göra. Alltså bara gå ut och fortsätter där han slutade förra söndagen i Miami. Idag visade han vilken stor stjärna han har vuxit till. Underbart att se viljan att klä av Hanescu så totalt.
Sedan Djokovic, som precis som Murray inte haft särskilt mycket tid att ställa om från hardcourt till det tuffa gruset (han har det mer naturligt). Han gav ju aldrig Hernandez någon chans att visa att han faktiskt kan spela riktigt bra grustennis. Det fullständigt sprutade av spelglädje ur serben och jag älskar när tennisspelare försöker att vinna så lätt det går. Det värsta jag vet är överlägsna spelare som går och lallar och vinner med 7-6, 7-5 när de kunde ha vunnit med 0,0.
När man sedan trodde att dagen var till ända jo då får man en riktig bonus match ute på court de Princes mellan två för detta världsettor. Länge sedan jag såg Safin med sådant fokus på uppgiften. Möjligen berodde det på respekt för sin motståndare och det om något förtjänar Leyton Hewitt idag. Anländer till Monte idag klockan 14.00 (med flyg från amerika efter segern i Houston) och 16.30 står han där ute utan ursäkter och bara borrar ner huvudet och kör. Till råga på allt så får han problem med högra ljumsken. Men inte viker han ner sig inte. Hur många hade inte gjort det. Hewitt är en av mina absoluta favoriter när det gäller attityd och idag var han fullständigt grym. Thanks boys och åtmintone jag somnar med ett leende och ser fram emot morgondagen.
Det är en del som undrat vad som har hänt Mario och varför han inte har spelat på ett tag och jag har en del svar fast långt ifrån alla. Efter att han startat året på ett mycket förtroende ingivande sätt kom ett stort bakslag när man trodde att faran var över för alltid. Som ett brev på posten och helt utan förvarning kom den där enorma tröttheten över honom som han känt vid ett flertal tillfällen de senaste åren när han varit på väg tillbaka.
När han landade i Indian Wells efter Davis Cup och en hektisk start på året tog han det väldigt lugnt de första två dagarna. Men när han skulle börja jobba igen kände han direkt att något var fel. En känsla som för honom var välbekant och resulterade i att han inte kunde träna överhuvud taget. Han försökte ändå ställa in sig på banan men klev av efter några game i första matchen mot Ivan Ljubicic. Hade det inte varit honom han skulle möta hade han aldrig kommit till start. Han ville nog hjälpa Ivan att få en lätt seger.
Efter den matchen sov han i stort sett i fyra dagar i sträck. Var bara uppe och käkade, men var så jäkla trött att det var bara sängen som gällde och det i ett sovande tillstånd. I veckan som följde började han fundera mycket på framtiden. Var det värt det här? Att hela tiden jobba stenhårt för att komma ikapp för att sedan får betala ett pris som är alldeles för högt. För Marios del handlar det inte i första hand om att vinna och ligga högt upp på rankingen. Det viktigaste för honom är glädjen i det vardagliga slitet. Han älskar att planera och genomföra hårda träningsdagar. Glädjen och känslan över att ha gett allt på jobbet är det som betyder mest för honom.
Vi pratade mycket mycket om det här och han berättade att han tänkte ta en sista chans att söka hjälp och denna gång skulle han försöka hitta de bästa läkarna i USA. Mycket av det jobbiga som varit sedan han drabbades av körtelfeber i februari 07 har ju varit alla dessa bakslag som ingen egentligen vet om de härstammar till det eller något annat. Han fick i samma veva problem med köldkörteln och ibland har vissa läkare hävdat att det är det som ligger bakom hans trötthet och vissa har sagt att det är naturligt efter en så svår körtelfeber. Detta har knäckt honom eftersom ingen egentligen vet svaret och kan tala om vad som måste göras eller om det överhuvudtaget finns något som kan göras.
Han fann läkare i Boston och dit for han direkt efter att ha dragit sig ur Miami. Han var där under en längre tid och tog alla prover som fanns att ta. Inte för att Mario blev särskilt mycket klokare av att de faktiskt talade om för honom att hans trötthet kommer från körtelfebern och inget annat så känns det ändå som att han kommer att försöka en gång till. Som vanligt får han ta det försiktigt. Har fortfarande inte hållt i en racket sedan matchen i Indian Wells utan lugna fyspass hemma i Split är vad som gäller just nu och det finns inget datum satt för come back utan Marios kropp är den ende som vet var och när det blir.
Som det lät på honom för tre veckor sedan var det nog väldigt nära att han vid 25 års ålder hade gett upp (fy faan va orättvist det kan vara ibland) och jag hade förstått honom. Han har ändå en juristexamen att falla tillbaka på och han är alldeles för intelligent att förstå att hans hälsa är det viktigaste som finns. Jag hörde på honom att han faktiskt var riktigt riktigt rädd när han var som tröttast och varför skall han utsätta sig för den pressen? Men nu blir det alltså ett varv till och jag kan bara hålla tummarna och stötta honom så mycket jag bara kan, han är värd det och mer än så.
Monte Carlo är igång och det skall bli otroligt spännande att se vilka som ställer om bäst och vilka som är så fräscha i skallen så de kan var med att slåss på det tuffaste av alla underlag. Här krävs både list och styrka var så säker på det, eller vad det inte så Baghera i djungelboken sa?